Man har nu då alltså varit mamma i nio år, tyckte det var nyss den lille fågelungen kläcktes och jag satt där och bara glodde och funderade hur det hela hade gått till.
Fast det är konstigt, det känns ju även som en evighet sen.
Det känns som att man inte har gjort annat. Vad gjorde vi före? Vart tog tiden vägen?
Vi måste ju ha gjort nåt med all denna tid. Gick vi bara omkring och drog bena efter oss? Fattar inte varför vi med all denna tid (och alla dessa pengar) bara tog och drog utomlands eller hittade på en massa meningsfulla saker. Näe, vi drog bena efter oss och bara myste. Det var meningen att vi skulle bli föräldrar och göra allt det där sen. Ni, 9 år senare, kan man faktiskt konstatera att vi har gjort en hel del meningsfulla saker. Huset vi har byggt (eller ja, Conny har väl gjort det) och hittat på en massa tok, mest roliga saker. Massor av skoj tillsammans med barnen, men även med många underbara vänner.
Det var alltså meningen att vi skulle bli föräldrar, vi har haft mycket roligare då!
