NYA TIDER

Nu ser jag här en helt ny tid komma mot mig igen.

Jag har valt att gå vidare arbetsmässigt igen och ska gå in i ännu en ny lärotid.
Denna gång hos Folksam, dit jag egentligen har velat hela tiden.

Vår resa ska äntligen bli av också. Jag, Mats och barnen ska åka till Turkiet i maj och det ska bli exakt så underbart som jag hoppas på. Skit i samma i allt tamefan, får jag ett rum som vetter mot en tegelvägg och för lite dasspapper, eller bajssjuka eller grund pool så skiter jag i vilket!
Jag ska fantame bara blåligga hela veckan och sippa på parasolldrinken hela veckan, kanske t.o.m åka lite rutschelkana med drinken i högsta hugg. Kanske bjuda på lite spektakel möjligtvis, tappa bikinin i kanan eller annat skoj.
Ja, jag ska bara njuta har jag bestämt. Jag och barna behöver det efter alla strapatser. Att bara få vara ett tag, utan alla måsten. Jag kollade upp hotell med ordentligt med palmer och vattenpark till ungarna. Åsså All-Inclusive. Vi åker härifrån Midlanda, hur chef blir inte det då? Hörde faktiskt om det där hotellet också från en kund, det är super sa han. Han kunde varmt rekommendera det. Får väl se då. Vi kör på bara, bildar vår egen uppfattning.

Jag har nu alltså suttit i över ett år och hört om alla andras resor. Jag kan verkligen massor om all världens resmål nu, jag har nästan gått och blivit en reseexpert, utan att ha varit nästan nånstans. Jag har t.o.m. blivit kallad expert "du som är expert" har dom sagt.. *skratt*

Jo typ Gran Canaria, Holland, Frankrike, Tyskland och Norge. WHOOY!

Jag har ju förstås glatt mig för deras skull, för sån är jag. Men jag har avundats stort. Usch, säger jag bara. Va varmt ni ska få det då, och så får ni ju lökringar och svettigt på läppen!

Nu är det MIN TUR!

DET SOM INTE DÖDAR DIG, GÖR DIG STARKARE..

Pretty people

Ibland får man inte vara med och bestämma hur ens liv ska se ut. Nog för att det man gör ofta eller alltid ger konsekvenser, så är det nog bara att åka med båten man råkade hamna på. 

Jag bor i en trea nu, har barnen varannan vecka och jobbar på Forex. Sista inlagget jag gjorde innehöll en stor önskan att få dra iväg utomlands och mysa ifall jag fick jobb direkt efter skolan. Men det blev en helt annan jobbig men spännande resa jag fick göra. Och den är inte färdig än. mitt liv snurrar runt som en karusell i bergochdalbana och det har varit så sen nyår 2013. Jag har lärt mig massor om mig själv och andra och jag lär mig fortfarande massor, det är nästan överväldigande ibland, det kan bli svårt att ta in. Men under det här året har jag varit med om så mycket, jag har träffat så mycket nya människor och jag har även träffat en ny kärlek. Jag har kommit mina barn närmare och har gjort så otroligt mycket roligt med dem så jag är på flera sätt tacksam för den där ofrivilliga båtturen..

Nu ser jag framåt och gläder mig för alla nya möjligheter som livet bjuder på.

FÖR INGENTING ÄR OMÖJLIGT

Livet ändrades visst..

Mina mål här i livet. Episod två.

Listan bara fortsätter

• Vara med på en filminspelning om det så bara är som statist.
• Åka Hurtigrutten (..fast som pensonär då..)
• 6 månaderskryssning, (vart som helst eller helst överallt..)

Fortsättning följer...

Först ut av allt, ett stort löfte till mig själv;

Får jag jobb efter examen så ska jag belöna mig själv och min familj en veckas solsemester i ett land med kokospalmer och vit sand där mina bekymmer kommer att vara:

1. Inte sova alltför länge
2. Vilken bikini som passar bäst till brännan
3. Vilken solstol som står bäst placerad
4. Vilken drink som ser godast ut (viktigt med vätsketillförseln)
5. Att inte äta för mycket (..som vanligt men på ett festligare sätt!)
6. mja.. få tiden att gåååå sååå saaaktaaa soooom mööööjligt!

Ett mål så gott som något!

Soffhäng

Så. Nu svalde soffan oss. Hur kan man bli så överjordiskt trött helt plötsligt? Jag har ju massor att göra, här har jag då inte tid att ligga, det är ju bara några dagar kvar tills rapporten ska vara inne och huset ser ut dom en tromb har gått igenom det. Allt är som lagt på is, jag vaknar på morgonen med visionen om en lång dag då jag ska hinna med massor av allt det där som ska hinnas med. Plötsligt är klockan 10 och dan är slut, utan att man egentligen fattade var den tog vägen. "Imorrn hinner jag mer, bara jag lägger mig i tid så orkar jag nog." Plötsligt är klockan halv ett, då vet man hur nästa dag ser ut. Precis exakt som föregående dag. "Men nästa vecka, då hinner jag massor.." Jojo, börjar se mönstret nu! Måndag- fredag, måndag fredag!
Näru, en spark i arslet, är det nån som kan fixa?

Djupa tankar..

Vad dagarna går fort, har de blivit kortare? På riktigt alltså? Jag hinner inte med det jag måste och det jag har planerat, jag vill hinna mer. Ska det vara så här?
Rätt va det är så sitter man där på hemmet och har inte hunnit med ett skit, knappt hälften än det man hade önskat..
Nu i sommar har jag jobbat med lite annorlunda saker än de jag är van vid. Oturligt nog lyckades jag schabbla till det så jag höll på att bli utan jobb helt och hållet.
Men genom ödets nyck och lite uppmuntran från olika håll så fick jag jobb inom hemtjänsten.
Det trodde jag aldrig att jag skulle jobba med igen.
Det ena ledde till det andra och innan jag visste ordet av hade jag veckorna fullproppade och höll på att jobba häcken av mig!
Det var oerhört omvälvande, jag fick lära mig otroligt mycket.
En av de saker jag lärde mig var att leva livet och njuta medans man kan, en dag kan det vara försent.
Under tiden jag jobbade dök tankar upp om vad jag ville få ut av mitt liv och vad som gör mitt liv värdefullt.
Det var många gånger jag kom hem till Conny och sa 'vi borde försöka göra de saker vi har drömt, annars kommer vi att sitta där en vacker dag och ångra oss'.
Jag började tänka på alla de saker jag ville göra, de saker jag har drömt om och listan kan bli hur lång som helst, den fylls ju på hela tiden. Den allra äldsta drömmen jag har är att bli arkeolog. Nu känns ju det lite försent, men att få vara med på utgrävningar vore helt fantastiskt.
Hade en önskan att fara till Norge länge och nu i sommar lyckades vi komma iväg. Det var så mäktigt att det tog andan ur mig, nu vill jag tillbaks och uppleva mer. Vilket fantastiskt land!
Men listan är lång, vet inte ens om jag lyckas ta en tredjedel av den under min livstid, men fasiken, jag ska iallafall prova!

Bergsklättring
Hoppa fallskärm
Hoppa bungyjump
Besöka Machu Picchu
Åka genom USA
Åka genom Australien
Åka till Island
Se pyramiderna i Egypten
Åka till Nya Zeeland
.....

Ja det var ju bara en bråkdel av det jag vill göra, vet inte ens om jag hinner med det.
Att tillägga är att jag är ändå väldigt nöjd med mitt liv, skulle nåt hända mig nu så har jag ändå fått så mycket värdefullt att jag inte har nåt att gnälla över.

Otroligt..

Man har nu då alltså varit mamma i nio år, tyckte det var nyss den lille fågelungen kläcktes och jag satt där och bara glodde och funderade hur det hela hade gått till.
Fast det är konstigt, det känns ju även som en evighet sen.
Det känns som att man inte har gjort annat. Vad gjorde vi före? Vart tog tiden vägen?
Vi måste ju ha gjort nåt med all denna tid. Gick vi bara omkring och drog bena efter oss? Fattar inte varför vi med all denna tid (och alla dessa pengar) bara tog och drog utomlands eller hittade på en massa meningsfulla saker. Näe, vi drog bena efter oss och bara myste. Det var meningen att vi skulle bli föräldrar och göra allt det där sen. Ni, 9 år senare, kan man faktiskt konstatera att vi har gjort en hel del meningsfulla saker. Huset vi har byggt (eller ja, Conny har väl gjort det) och hittat på en massa tok, mest roliga saker. Massor av skoj tillsammans med barnen, men även med många underbara vänner.
Det var alltså meningen att vi skulle bli föräldrar, vi har haft mycket roligare då!